Fredag! Idag och igår.
"Fredag! Äntligen!!!"
Så kunde det låta för inte alltför många år sedan. Inget konstigt med det. På veckorna jobbades det 7-17 mån-fre och kvällarna slöade man bort framför någon korkad kriminalserie vars manus jämt och ständigt är skrivna utan någon som helst faktabakgrund, men varför lägga ned tid på tittare med mer hjärnkapacitet än Forrest Gump? Och sen kom fredagen. Någon gång där kring lunch kunde man riktigt känna att hela kåken vibrerade av helgkänslor. Fredagskivan (ja, vi hade/har faktikst en sådan) åkte på nångång kring 14-15 och sen kände sig alla som 100 meterslöparna troligen gör strax innan en fet funktionär som inte klär i neongult skjuter av lite knallpulver.
17.00: Dörrar/portar låses, jalusiet åkte ner, kapplöpning till duschen (1 på 7 man) bara för att konstatera att man blivit sist igen. Därefter rally till bolaget, som man även om man hade dricka hemma utav någon underlig anledning var tvungen att besöka. Jag menar, det är inte direkt så att ölutbudet växlar något jättegigantiskt från en fredag till nästa.
Runt 18 så hade man också hunnit landa uppe i lägenheten, kanske med en "fet å flötig" serverad i kartong om man hade riktig tur och tid. Därefter några minuters telefonkraxande för att försöka luska ut vart gänget skulle hamna ikväll. Döm om ens förvåning när det inte alltför sällan var ens egen lya som var utsedd till officiell förfestkvart. Detta följdes av hejdlöst supande och alladeles för många skv/låt-byten mitt i ett gitarr- eller trumsolo, p.g.a människors inkompetens vad det gäller beslutsamhet, fram till 22-23-tiden. Då börjades alla tafatta försök och idéer av transport ned till city. Någon timme senare stod man således i någon kö någonstans och därefter tog minnet semester fram tills man vaknade med skallebank vid 12-snåret dagen därpå. Lördagens schema var detsamma som fredagens, med den enda skillnad att det som började vid 17-tiden på fredagen började runt 13 på lördagen.
Söndag = vilodag under vilken många dödsdomar över ens eget kött förkunnades.
Måndag...jobb. En hel jävla vecka fram tills att man "får" börja göra det som man på söndagen (och för all del många måndagsförmiddagar) lovade att man aldrig skulle göra om.
Det var då. Och även om det är mindre än 4-5 år sedan så ser läget idag aningen anorlunda ut. "Äntligen! Fredag!!!" finns fortfarande kvar. Men nu för tiden så skiter jag faktiskt i vem som är först i duschen och ja, ibland kollar jag faktiskt ifall systembolaget har fått in något nytt och intressant (vin, whisky, cognac m.m) i hyllorna. Därefter åker jag hem till mitt hus, beläget i ett av stans lugnaste områden, mottager en puss av Lotta (sambon) när jag kommer innanför dörren och hör ljudet av springande småfötter som kommer löpande (minns ni 100-meterslöparna ovan) mot mig då de hör min röst. Jag ställer in några finöl i kylen, gömmer undan lördagsgodiset innan grabben får syn på det. Frågar Lotta hur hennes dag har varit men hinner inte få något svar för Vidar (min son som 24 maj i år blev storebror till en liten tjej) rycker i mina byxor och vill att vi ska gå ut och gunga. Lotta ler mot mig och jag tar på mig mina skor igen och beger mig mot lekplatsen som ligger 50 meter ifrån tomten. Vidar vill fortfarande hålla mig i handen när han ska gå över kanten till sandlådan, även fast han inte har behövt det på flera månader. När vi lekt en stund börjar jag fundera på vad Vidars farmor (och tillika min mor) har funderat ut för gott att äta ikväll. Vi ska nämligen dit på middag ikväll. Och nu är det nog bäst att jag avslutar här och går och tar på mig något mer passande än det jag slängde på mig i morses innan jag gick till jobbet. Har jobbuniform btw.
Så ser idag ut. Om jag vill byta dagens fredag mot en för 4-5 år sedan? Jag skulle hellre bli levande begravd än att byta bort en enda av de fredagar som jag möter varje vecka just nu.
Trevlig helg på er alla! Oavsett om ni kommer vakna med huvudvärk imorgon eller med en 2-årings fot i nacken.
Så kunde det låta för inte alltför många år sedan. Inget konstigt med det. På veckorna jobbades det 7-17 mån-fre och kvällarna slöade man bort framför någon korkad kriminalserie vars manus jämt och ständigt är skrivna utan någon som helst faktabakgrund, men varför lägga ned tid på tittare med mer hjärnkapacitet än Forrest Gump? Och sen kom fredagen. Någon gång där kring lunch kunde man riktigt känna att hela kåken vibrerade av helgkänslor. Fredagskivan (ja, vi hade/har faktikst en sådan) åkte på nångång kring 14-15 och sen kände sig alla som 100 meterslöparna troligen gör strax innan en fet funktionär som inte klär i neongult skjuter av lite knallpulver.
17.00: Dörrar/portar låses, jalusiet åkte ner, kapplöpning till duschen (1 på 7 man) bara för att konstatera att man blivit sist igen. Därefter rally till bolaget, som man även om man hade dricka hemma utav någon underlig anledning var tvungen att besöka. Jag menar, det är inte direkt så att ölutbudet växlar något jättegigantiskt från en fredag till nästa.
Runt 18 så hade man också hunnit landa uppe i lägenheten, kanske med en "fet å flötig" serverad i kartong om man hade riktig tur och tid. Därefter några minuters telefonkraxande för att försöka luska ut vart gänget skulle hamna ikväll. Döm om ens förvåning när det inte alltför sällan var ens egen lya som var utsedd till officiell förfestkvart. Detta följdes av hejdlöst supande och alladeles för många skv/låt-byten mitt i ett gitarr- eller trumsolo, p.g.a människors inkompetens vad det gäller beslutsamhet, fram till 22-23-tiden. Då börjades alla tafatta försök och idéer av transport ned till city. Någon timme senare stod man således i någon kö någonstans och därefter tog minnet semester fram tills man vaknade med skallebank vid 12-snåret dagen därpå. Lördagens schema var detsamma som fredagens, med den enda skillnad att det som började vid 17-tiden på fredagen började runt 13 på lördagen.
Söndag = vilodag under vilken många dödsdomar över ens eget kött förkunnades.
Måndag...jobb. En hel jävla vecka fram tills att man "får" börja göra det som man på söndagen (och för all del många måndagsförmiddagar) lovade att man aldrig skulle göra om.
Det var då. Och även om det är mindre än 4-5 år sedan så ser läget idag aningen anorlunda ut. "Äntligen! Fredag!!!" finns fortfarande kvar. Men nu för tiden så skiter jag faktiskt i vem som är först i duschen och ja, ibland kollar jag faktiskt ifall systembolaget har fått in något nytt och intressant (vin, whisky, cognac m.m) i hyllorna. Därefter åker jag hem till mitt hus, beläget i ett av stans lugnaste områden, mottager en puss av Lotta (sambon) när jag kommer innanför dörren och hör ljudet av springande småfötter som kommer löpande (minns ni 100-meterslöparna ovan) mot mig då de hör min röst. Jag ställer in några finöl i kylen, gömmer undan lördagsgodiset innan grabben får syn på det. Frågar Lotta hur hennes dag har varit men hinner inte få något svar för Vidar (min son som 24 maj i år blev storebror till en liten tjej) rycker i mina byxor och vill att vi ska gå ut och gunga. Lotta ler mot mig och jag tar på mig mina skor igen och beger mig mot lekplatsen som ligger 50 meter ifrån tomten. Vidar vill fortfarande hålla mig i handen när han ska gå över kanten till sandlådan, även fast han inte har behövt det på flera månader. När vi lekt en stund börjar jag fundera på vad Vidars farmor (och tillika min mor) har funderat ut för gott att äta ikväll. Vi ska nämligen dit på middag ikväll. Och nu är det nog bäst att jag avslutar här och går och tar på mig något mer passande än det jag slängde på mig i morses innan jag gick till jobbet. Har jobbuniform btw.
Så ser idag ut. Om jag vill byta dagens fredag mot en för 4-5 år sedan? Jag skulle hellre bli levande begravd än att byta bort en enda av de fredagar som jag möter varje vecka just nu.
Trevlig helg på er alla! Oavsett om ni kommer vakna med huvudvärk imorgon eller med en 2-årings fot i nacken.
Kommentarer
Postat av: Charlotta
Oooh, vilken idyll ;-)
Trackback
