Update 081001

  • På jobbfronten pågår projekt "måla-om-hela-jävla-kåken" sedan en och en halv vecka tillbaka. Blogginnehavaren, som fått äran att ensam maskera/slipa/måla hela skiten, börjar nu (då det slutliga resultatet kan nalkas) känna sig riktigt stolt. Det har inte gått fort men samtidigt så är det allt plock runtomkring som tar tid, inte målningen. Fönster (vilka är väldigt många) ska maskeras. Aluminiumdörrar (vilka blogginnehavaren har lärt sig att hata) ska slipas, grundas, maskeras (då det är ruta i dem) och därefter målas 2-3 gånger. Man kan ju bli galen för mindre. Men bra som fan blir det i alla fall. Foton på det färdiga resultatet kommer att publiceras.

  • När vi ändå är inne på jobbet, som i många moment innefattar service av bilar, så upptäckte blogginnehavaren igår att "pyzen" (a.k.a "Deep Purple") innehar körförbud från och med imorgon. Visst hade blogginnehavaren det i bakhuvudet och visst var vi väl medvetna om att besiktningsperioden gick ut igår, 30 september, men det största orsaken till att pyzen ej fått sin årliga kontroll är den att blogginnehavaren inte för allt i världen kan förstå hur tiden bara flyger iväg. För fan! Det var ju nyss sommar. Nu är det helt plötsligt bäckmörkt då man går upp på morgonen och träden har knappt några löv kvar. Det hela visade sig som starkast i lördags då blogginnehavaren var ute i Skalhamn för att deltaga i stägningen av campingen. Det blåste nästintill storm och vågorna gick höga mot de bohusländska klipporna. Allting var inplockat/tillhandataget och kvar stod enbart några skrangliga plåtvagnar (husvagnar) och frös. Det kändes på sätt och vis som om någon hade packat ihop hela sommarhalvåret och stuvat undan det i någon mörk krypta och därefter svalt nyckeln. Det är verkligen höst, den är långt gången, och snart börjar tiden då man börjar arbetsdagen med att skrapa rutan på bilen. För egen del så är dock blogginnehavaren en större fantast utav det mörka halvåret än dess ljusa dito men återigen; det har gått så fort!

  • Barnen är, som de flesta utav denna (och Lottas) blogg redan vet, inskolade på dagis sedan en månad tillbaka. Det känns dock som om det är mycket längre och blogginnehavaren minns helt ärligt knappt hur det var att vara hemma med barnen 7 dagar i veckan. Snacka om att man snabbt rättar in sig i ledet både vad det gäller ens eget jobb samt barnens dagisrutiner. I alla fall. De senaste tre veckorna har diverse sjukdomar avlöst varandra på löpande band. Även om man innerst inne visste att barnen skulle åka på en massa då de varit hemmabarn hela tiden fram tills nu så har det blivit mer intensivt än vad man kunde föreställa sig. Saken blir ju knappast bättre utav att någon jävla bonde tömde sin cisterntank i Göta Älv för några veckor sedan vilket resulterade i att halva Lilla Edet, där Lotta jobbar, insjuknade tack vare att de drack det kommunala vattnet. Jepp, vi åkte på det allihop här hemma. 

  • En annan sak som hösten/vintern är full utav i vår familj är alla dessa födesledagar. Lotta börjar så smått med att påminna hela världen om att hon snart fyller år någon gång redan i maj/juni trots att bemärkelsedagen inte är förrän ca 2 veckor in i augusti. Därefter följer farbror David första veckan i september. Farfar Dan första veckan i oktober. Vidar sista veckan i oktober. Ingalill första veckan i november. Farmor Carina första veckan i december och därefter blogginnehavaren själv 3 dagar före jul. Jag har säkerligen glömt någon men kardemumman är att det blir en hel del kalas. Kul, javisst. Men det resulterar också i att många dagar som kunde lagts på renovering utav hemmet faller bort, vilket gnager blogginehavaren hårt. Att höstsäsongen dessutom drar igång direkt efter höstens första riktiga frostnatt och medför ca 130 timmars övertid hjälper ju knappast till. Det hade varit så oerhört skönt att någon gång kunna få lite mer än en söndag där, en lördagseftermiddag där til dessa projekt. Det bli så "happigt" (för att använda Vianor-mål) och strukturen i arbetet svävar bort i perifirin.
Well, well. Så länge familjen och man själv lever och mår bra så ska man inte klaga för mycket. Det är trots allt det viktigaste. Skickar med ett foto ifrån förra helgens bravader i Karlstad för att lätta lite på stämningen. :)


(foto: Tove Ceginskas)


(Samtliga bilder som publiceras på denna sida hänvisas till respektive upphovsrättsinnehavare eller, i de fall upphovsrättsinnehavare ej har kunnat spåras, källa. Samtliga bilder som publiceras på denna sida är upphovsrättskyddade enligt lag och får ej kopieras, spridas eller användas utan hänvisning och tillstånd , om ej annat anges. I de fall då hänvisning saknas är blogginnehavaren upphovsrättsinnehavare.)

Kommentarer
Postat av: Charlotta

Jahaja. Så Joel får vara med på kort, men inte jag? Det var banne mig det lumpnaste i mannaminne! Här lägger jag ut ett flertal bilder där även du får vara med på ett hörn, ochb vad får jag för det? Några långhåriga drägg!?

Och förresten så börjar jag inte alls påminna om min födelsedag så sent som i maj-juni. Jag börjar i februair med: "Nu är det bara ett halvår kvar, snart fyller jag ååår!"

www.nollkoll.calledonien.se

2008-10-01 @ 19:37:40
URL: http://urlottassynvinkel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0