calledonien

Det smärtar mig i själen och jag vill bara skrika ut mina tårar när du inte ser vad du gör mot dig själv.
När du inte sjäv ser hur du vänder och vrider för att världen ska vara så som du har fått det berättat för dig.
När du själv känner hur du famlar i mörkret men vägrar att godta hur otroligt förd bakom ljuset du har blivit.
När du hoppas på en framtid som inte längre finns, som kanske aldrig har funnits mer än i drömmarnas rike.

Nu är det nog. Jag orkar inte rädda dig längre. Jag bara önskade att du skulle greppa tag om tampen innan allt ditt ljus slukats utav det oåterkalleliga eviga mörkret som kallas farväl.