calledonien

Vi har precis avslutat en härlig eftermiddag med massor av skidåkning, 15 minusgrader, värmande nyponsoppa/kaffe, härliga praktvurpor signerade konungen själv samt Dryden. Barnen har åkt mängder med pulka, tittat på renar, lekt i värmestugan och svalt mängder med snor från rinnande näsor. Precis som det ska vara!

Nu sitter vi och njuter inomhus i förfädernas stuga . Mansfolket samt den bitska kärringen Carina dricker whisky och Lotta läppjar på en Martini. Det ska nog bli folk av henne också en vacker dag. Det är dock med sorg som vi meddelar att vår käre vän Dryden inte längre finns med oss. Må frid följa hans själ...

...under hans färd mot Östersund. Troligtvis skämdes han så outhärdligt över att ha stått för Tänndalens mest spektakulära vurpa denna dag att han, när ingen såg, satte sig i bilen och begav sig av hemåt. Att han dessutom visade upp fjällvärldens mest feminina (shockrosa) kaffetermos tidigare i eftermiddag samt att gårdagens alkoholintag i vin fortfarande gjorde sig påmind hjälpte troligtvis hans beslut på traven. Haha! Nej, skämt åsido så var det ofrånkomligt jobb under tisdagen samt säsongens första fotbollsträning på konstgräs som hägrade hemma i Östersund som var anledningen till avskedet.

Nu ser vi fram emot en lugn kväll med god mat och dryck. Kanske blir det något parti spel, exempelvis Trivial Pursuit, ikväll. Den som lever får se.

kl 2.04: Blir väckt av Lotta, efter att ha somnat ihop med barnen vid läggning 4 timmar tidigare, som tycker att jag ska bädda upp bäddsoffan och tillika vår säng under veckan.

7.30:
Vidar vaknar och känner troligtvis inte igen sig. Kommer ut till vår säng och somnar om.

8.30:
Alarmet på mobilen talar om att det är dags att gå upp.

8.55:
Jag och Vidar går upp. Väcker Leylia och Lotta.

9.30:
Frukost hos barnens farmor och farfar i stuga 10, 100 meter ifrån vår. Brakfrukost med alla tänkbara konstellationer pålägg, bröd, ägg, gröt m.m har verkligen blivit signikativt med våra semestrar i fjällen.

Nu:
Frukostbordet dukas av. Vidar och Leylia tittar på Alfons Åberg på tv. Lotta leker med Drydens iphone och själv tittar jag ut över det snöklädda landskapet. Det har fallit 1-2 cm nysnö inatt och det lovar gott inför dagens skidåkning. Idag är det dessutom premiär med de nya skidorna.

Fortsättning följer...

Det blev träning ikväll, förkylningen till trots och hittils känns det faktiskt helt okej. Inga galna hostattacker eller astmaanfall ännu. Och med tanke på hur mycket nya olika tekniker vi fick pröva på idag så var det nog tur att jag pallrade mig iväg. Även om man har lite försprång gentemot flera utav de andra nybörjarna genom min tidigare kamsportsträning så är det ändå mycket som är helt nytt. Det är trots allt en helt annan sport/gren mot det jag kört tidigare.

En annan intressant aspekt som jag kommit att tänka på nu under de 4 första träningarna är att man numera tillhör "gubb"-kategorin under träningen. Under detta "nybörjarintag" så är det blandade åldrar från 15 år och uppåt och ska jag vara helt ärlig så är detta med att i sammanhanget vara gubbe en helt ny erfarenhet för mig, i alla fall med sådan här tydlighet. Hittils har jag nog ständigt räknat mig själv som ungdom i alla möjliga situationer men det verkar tydligen ligga något i det där att SJ höjer priserna från den dagen du fyllt 26. Inte så att jag har några problem med att umgås med de yngre förmågorna men de verkar genomgå någon förvandling i bemötandet så fort de talar/sparrar/tränar ihop med någon ur min ålderskategori och uppåt. Helt plötsligt blir de gravallvarliga, stärker rösten med ett hummande och talar mycket långsammare. Va fan! Har jag blivit senil bara för att jag bytt åldersfack så att folk känner att de behöver tala sakta och enkelt till mig? Nej, skämt åsido så är det faktiskt en bra nybörjargrupp. Det är lättsam stämning, även om jag ibland tycker den kan bli lite väl lättsam, bra instruktörer och alla fungerar bra ihop med alla trots att alla ligger på olika nivåer både vad det gäller fysik, smidighet och mentalitet. Alla, utav de som är kvar, är seriösa och det är något jag uppskattar.

En sak som jag dock känner mig lite kluven inför, men som jag tror och hoppas ändrar sig ju längre fram i träningen vi kommer, är att jag hittils uppfattar Taekwondon som lite väl tam. Jag snackade med en kille som, liksom jag, kom tidigt idag och vi värmde upp lite innan träningen började. Han hade tränat taekwondo tidigare men haft ett uppehåll på 8 år (!) så därför kände han att han vill börja med "the basics" igen innan han gick in bland de graderade. I alla fall så började vi snacka lite om min tidigare träning och precis som vanligt så märktes det tydligt att så fort jag sade Karate så fick han, liksom många andra tidigare fått, en klar bild i huvudet utav Karate-kid-filmerna, så han hade lite svårt att förstå hur jag kunde känna att taekwondon var tam och inte lika hård. Jag svarade honom att efter tredje träningspasset jag hade i Kyokushin Karate så kom jag hem med sönderslagna knogar på båda händer. Längre fram när kumiten, regelrätt kamp, kom igång så fick man vara glad om man kunde gå dagen efter p.g.a sina söndersparkade fötter och smalben samt de lårkakor man ådragit sig. När jag sen också nämnde att de enda skydd vi hade var handskar samt att allt utom grappling, klös och riv samt slag/sparkar mot bakhuvudet är tillåtet redan ifrån första gradering så log han bara och så talade vi inte mer om den saken. Jag hoppas dock att taekwondon en dag ska kunna locka fram och tillfredställa mig minst lika mycket oc på samma vis som Kyoksuhin gjorde för mig under tiden i Östersund.

En annan sak som grämer mig är att jag hela tiden säger fel saker genom att använda de japanska termer jag är van vid sedan tidigare trots att jag faktiskt lärt mig flera utav de koreanska. Det är nästan som att jag, när jag blir osäker på den koreanska termen, använder den japanska som jag kan. Vilket på sätt och vis är en större skymf än att säga det på svenska.
 
- "Calle! Inom Taekwondo talar vi enbart koreanska!"
- "Osu, sempai!" - svarar Calle och så får han sig ytterligare en utskällning

Ibland verkar det fanimig vara på tok för mycket begärt att någon någongång ska få vara glad i mer än en dag. Varför se fram emot någonting alls? Varför kasta bort pengar på något som ingen ändå vill vara med om? Varför bry sig överhuvud taget när man kan vandra omkring och göra precis samma saker vecka efter vecka och sakteliga glömma bort vad fan livet en gång handlade om.

Pengar? Kändisskap? Mest prylar? Popularitet? Snyggast kläder? Perfekta naglar? Mest pimpade bil?

Räkna bort allt detta och fundera på vad du har kvar. Om det inte överstiger värdet av ovan nämnda ting så tycker jag fanimig synd om dig för då har du prioriterat fel! Alla kan dock ändra sig och det är ytterst sällan det är för sent för det.

Måndag:
Trots det celebra statsbesöket ifrån norr (Daniella och Robbelina) så inleds veckan med jobb, om än bara halvdag. Vid 10-snåret anländer en efterlängtad sändning á 500 sommardäck ifrån Finland som ska lastas av, kontrolleras, lagerföras och slutligen monteras. Ett hästgöra med andra ord och då är detta enda bara den andra utav 3 sådana här sändningar vi väntar oss under denna lågsäsong. Som lageransvarig har man att göra. 
Efter ytterligare två timmar, ett telefonsamtal senare, kungligt besök i kyrkan samt ca en timmes väntetid (vem är förvånad? :P ) så beträder de båda norrbaggarna borgen. Till toner utav män med feminina stämmor skålas det till minnen från fornstora dar och en hyllning till morgondagen innan resan mot göternas borg påbörjas. Väl på plats följer en strålande afton bestående av mycket och god dryck, magnifik tysk gladhårdrock samt förstaklassigt sällskap. En kväll för gudarna att minnas och som säkerligen kommer locka till skratt och skämt mången gång framöver.


Tisdag:
Hm. Atmosfäriska störningar. Kontakt upprättas först vid 12-snåret. En rakt igenom lugn och vilsam dag. Gladast av alla var dock barnen som tack vare sin pappas bedrifter kvällen innan inte behövde gå hel dag på dagis utan fick komma hem och leka istället.

Onsdag:
Tillbaka på jobbet. Utav någon anledning kan spår ifrån måndagen fortfarande uppfattas i den kungliga knoppen. Konungen själv börjar att fundera och kommer slutligen fram till att den helt och hållet oförtjänta ohälsan måste härröra från det tobaksintag som påtvingades under måndagen. Någon annan logisk förklaring är svår att upptäcka. För oinvigda så har konungen själv sedan den femte dagen detta år helt och hållet lagt dessa produkter åt sidan. Något som i början fick rejäla konsekvenser för både knopp och kropp. Ett visst dåligt omdöme måste underligt nog ha infunnit sig under måndagen. En lärdom rikare konstateras vi vara.
Onsdag eftermiddag börjar oväntat trevligt då konungen självs beställda tröjpaket ligger i brevlådan vid hemkomst. 3 dagars leveranstid från swedrock.se. Inte illa. För andra gången i rad dessutom.
Framåt kvällningen anländer barnpassare från grannriket Ingalillien. Mycket välkommet då detta innebär att konungen själv kan ägna sig åt sitt nya favoritgöra. Den omnämnde har nämligen återupptagit sitt kampsportsutövande och spenderar numera 2-3 kvällar i veckan hos Kumgang.

Torsdag:
Jobb, barnhämtning, husbestyr och allmänt trevligt vardagskaos. Detta var också kvällen då Lotta först nämnde att hon kände sig lite tjock i halsen.

Fredag:
Då konungen själv åker samt anländer till jobbet känner denne att något mystiskt på nytt börjar påverka hälsan. Halsen tjocknar, näsan nyser och en viss yrsel infinner sig. Wtf! Ska vi bli förkylda både Lotta och jag? Om det bara hade varit så väl. Vid hemkomst denna fredagkväll möts konungen själv vid dörren utav världens mest snoriga dotter. Kronprins Vidar verkar dock fortfarande helt okej och enligt Calledoniska traditioner så är fredag kväll även känd som badkväll för konungen själv och Vidar. Med facit i hand kanske det hade varit bättre att bryta traditionen just denna fredag men det är också lätt att vara efterklok. Vidar hade i och för sig så skoj att han knappast hade stannat hemma oavsett tillstånd. Kvällen avslutas med en hel ljuvligt smakande kyckling och Let's Dance (Lottas val) framför tv'n.

Lördag natt:
Sovtid: ca 2-3 timmar
Övrig tid: Trösta Leylia samt försöka lindra hennes förkylning. Rossel, hosta, 100% igentäppt näsa.

Lördag:
Efter alldeles för lite sömn är vi tre (Calle, Lotta & Leylia) halvdöda varelser som lider hårt med våra förkylningar. Dessa har nu slagit hårt även åt mig själv och Lotta. Lyckas trots detta skrapa mig iväg till Vianor för att fortsätta husvagnsrenoveringen. Stamfader Dan möter upp en stund senare och lördagen utvecklas, trots misserabel hälsa, till en riktigt produktiv dag. Detsamma gäller inte hemmafronten. Väl hemma igen lördag kväll så visar det sig att Leylias förkylning inte blivit ett dugg bättre och nu är Lotta, trött efter en hel dag med sin egen samt Leylias förkylning, riktigt slutkörd. Återståenmde del utav lördagen ägnas åt Melodifestival (återigen Lottas val) samt en riktigt god middag bestående utav fläskfilemedaljonger, mango- och paprikachutney samt rikligt med sallad.

Söndag natt:
Läs lördag natt och dubbla det med två.

Söndag morgon 7.30:
Calle går upp tillsammans med barnen. Leylia är så tät att hon inte kan ligga ner längre. Calles förkylning har nu renderat i att dennes näsa mer påminner om ett vattenfall än något annat. Detta blogginlägg påbörjas. Lotta, som haft en stor del utav nattpasset, får sova vidare till 10 då hon blir väckt till nybakade scones och framdukad frukost. Huruvida det uppskattades får ni fråga henne om. Hennes förkylda tillstånd gjorde det svårt att utläsa några som helst känsloyttringar.

Nu:
*Host, host* - hörs inne ifrån tv'n. Leylia tittar på Mumintrollen. Vidar spelar keyboard. Lotta har knallat över till Andréassonien för att få hjälp med momsdeklarationen. Kul att sitta och räkna i hennes tillstånd. Skulle inte tro det. Förhoppningsvis kommer Calle iväg till husvagnen även denna eftermiddag men inget utlovas. Detta inlägg avslutas tillsammans med dagen femte kopp kaffe och sjuttioelfte snytning. Aj, vad pappret river.

Tydligen var CMHIs rapportering ifrån fjällvärlden häromdagen riktigt så tillförlitlig som vi alla först trodde. På söndagmorgonen damp ett argsint mms ner i konungens självs egen telefon. Högljudda skratt ekade i borgens salar till följd av innehållet och hela hovet gick omkring och småfnissade hela dagen och har knappt slutat än.

Rapport ifrån fjällvärlden. En besviken Drydian förtäljer sin syn på bristen av grästuvor att kasta på danskar.

"En get sitter häktad misstänkt för väpnat rån och att ha försökt stjäla en Mazda 323. Geten greps av ett medborgargarde i Nigeria. De hävdar att djuret i själva verket är en förvandlad trollkarl. - Geten är i vårt förvar. Vi måste bevisa vetenskapligt att en människa förvandlades till en get, säger polisens talesman Tunde Mohammed till Reuters.

Geten fångades in på onsdag natt någonstans i staten Kwara i västra Nigeria. Ett medborgargarde förföljde två män som de påstod hade begått väpnat rån. De misstänkta försökte sedan enligt deras förföljare stjäla en Mazda 323. Då kom gardet i fatt männen. – En av dem flydde. Den andre var just på väg att gripas då han vände ryggen till och förvandlades till den här geten, förklarade Tunde Mohammed, för lokaltidningen Vanguard medan han visade upp djuret.

Utreds av polis
I delar av Nigeria är det mycket vanligt att folk tror på trolldom och häxkonster, uppger Reuters. Den magiska geten utreds nu av polisen. – Vi kan inte basera vår information på något mystiskt. Det måste bevisas vetenskapligt att en människa förvandlades till en get, säger Tunde Mohammed till Reuters. En anonym polisman förnekar Tundes förklaringar när han talar med BBC. Enligt honom hålls geten bara kvar så att dess ägare kan komma och hämta dem.

Korrupta ledare
Aktivister som kämpar för en bättre utbildad polisstyrka i Nigeria rasar nu. – Det finns poliser som inte ens gått gymnasiet, säger Innocent Chukwuma från Cleen Foundation till BBC. Enligt honom har korrupta politiska ledare tillåtit poliskåren att fyllas med inkompetenta och brottslingar som lätt kan mutas av ledarna själva. "

Artikel från Expressen.se

...men gör alldeles för få mål. Som i kvällens match mot serieledande HV71, där Frölunda förvisso stod som segrare efter Sudden Death, (1-0, 2-2, 1-2, 1-0).

Skottstatistik 39-23 = resultat 5-4.

Det här duger inte. Calledonien efterlåser betydligt mer skotträning än hittils. Ge spelarna hemläxa där de får ställa sig på garageuppfarten och skjuta mot garageporten hela kvällen precis som de gjorde, eller tydligen inte, när de var små. Om grannarna klagar är det bara att hänvisa till rikets officiellt utsände, Uffe Dahlen. Nåväl, vi vinner i alla fall och det är i slutändan det viktigaste samtidigt som vi skjuter som galningar vilket även det är oerhört positivt. Men ska det bli något jubel, likt Tomi Kallios nedan, längre fram i vår så gäller det att börja sätta chanserna. Ska man se till de riktigt positiva bitarna denna kväll så bör framförallt nämnas att det kanadensiska nyförvärvet John Pohl stod för två baljor i sin första match. Vilken kille! Rejält med rosor skickas även till hjälten Jonas Jonsson som återigen snörat på sig skridskorna för att hjälpa sitt skadedrabbade lag och visar att gammal och äldst inte nödvändigtvis är långsammast. Något som HVs uppsnurrade backpar kommer känna av när de går och lägger sig ikväll och världen inte vill stå still.

Ha en bra dag i Åre imorgon Dryden, Robban & c:o, låter Calledoniens meteorologiska och hydrologiska institut (CMHI) hälsa! Väderprognosen är till 110% säker och kommer inte lämna någon besviken. Kom ihåg att vända tillbaka alla grästuvor ni stavar loss. Annars blir vaktmästaren ilsken.

Fy fan vad jag är glad över att jag inte befann mig i Scandinavium ikväll!

37 - 14 i skottstatistik samt massivt spelövertag ska inte kunna resultera i 1 - 2 förlust!

Humbug!

• att T.Bodström och förre statsminister Göran Persson KU-anmäls för oegentligheter i efterspelet av historien om de två egyptier som, av amerikanska CIA-agenter, avvisades ifrån Sverige 2001. Ganska tidigt lades hela skuldbördan om vem som gjort rätt och fel på den då avlidne Anna Lindh. Inte för att vi i Calledonien tror att A.Lindh inte hade något att göra med den rättsvidriga affären men om dessa nya uppgifter stämmer så har övriga anklagade socialdemokrater verkligen tangerat gränsen för hur oerhört usel man kan vara som människa. "Blame the dead guy!" Helt otroligt!

• att en 14-åring ligist ifrån Linköping trots sin ringa ålder redan har hunnit gripas för 50 brott. Polisen konstaterar att han så fort han blir släppt går ner på stan och börjar begå nya brott. -"Han vet ju att ingenting händer samt att socialen inte gör någonting åt situationen" - hävdar närpolis Kenth Almroth. Ett axplock ur vad 14-åringen fördrivit tiden med sedan september i fjol:

• Imorgon installeras USAs nye president Barrack Obama vars slagord under allt kampanjande har varit "change". Ja, är det något USA och världen behöver så är det just det. Även om Obama omöjligt kan överträffa sin föregångare på posten vad det gäller att driva en hel nation i sank så är frågan dock om hans ambitioner till att förändra landet räcker. SVT2 sände igår en oerhört bra, men dyster, oscarsnominerad dokumentär gällande USAs ekonomiska situation. Ni vet, den som har dragit ner resten utav världen i en av de största ekonomiska kriser vi sett sedan 1930-talet. Har personerna bakom dokumentären rätt i sin profetia så är jag oerhört glad över att mina barn inte kommer växa upp i det vi idag känner som möjligheternas land och "the land of the free". Har ni möjlighet att se den så gör det. Den lämnar garanterat ingen oberörd.

• Trots att dagens medieläsning överlag inte ger upphov till någon större positivism så kan vi åtminstone glädja oss åt att J.Jonsson, som spelat inte mindre än 599 matcher för laget, åter knytit på sig hockeyrören för att hoppa in och hjälpa sitt hjärtas lag Frölunda, under deras skadekris. Det är med viss skeptism som sportkommentatorerna i Calledonien tar emot nyheten, då nämnde Jonsson inte tränat eller spelat på elitnivå sedan våren 2008. Samtidigt känner man en viss trygghet i att klubben lyckats övertala en center som känner både klubben och en stor del utav nuvarande lag som sin egen bakficka. Det här blir nog bra för vårat Frölunda!

Källor: aftonbladet.se, corren.se, frolundaindians.com

Så där. Då var yulen 08/09 nedpackad. Idag åkte resterande tomtar, troll & stjärnor ned i sina mörka lådor för att gå i ide på borgens vind i 11 månader framöver. Utav ganska klara anledningar är det aldrig lika roligt att packa ned alla yuledekorationer som att ta fram dem. Lite vemodigt känns det när man tittar tillbaka på de senaste veckornas stök, bak, firande och umgänge. Men när allting väl tagit plats i lådorna och borgen ser ut precis som vanligt igen så känns det ändå, utav någon anledning, skönt. För vår del så varar yulen ganska exakt i en månad. Även om adventsljusstakar åker fram redan kring 1 dec så brukar själva stämningen inte infinna sig förän runt lucia. Ni vet den där stämningen som man inte kan undgå att känna. Vare sig man tycker om den eller ej. Överallt vart man kommer så talas det om yule, klappar, stök och liknande. Själv har man lite försiktigt börjat räkna ner dagarna till ledigheten och kanske eventuellt börjat fila på vad man ska hitta på för aktiviteter under dessa dagar. Yulesånger spelas på varenda radiokanal, yuleteman syns i varenda butik och man känner helt enkelt att "något" är på gång. Vid denna tidpunkt är det omöjligt att sia om huruvida alla förberedelser kommer att lyckas eller om det kommer att bli en god yule över huvud taget. Men det är sak samma. Man uppslukas utav det ändå.


Ska man på något vis sammanfatta de senaste veckorna så tror jag att ordet "gemenskap" är det som på bäst sätt beskriver yule 08/09. Även om umgänget i stort har varit detsamma hela helgerna så har det yttrat sig i så många olika former och uppträtt på så oväntade vis att jag aldrig hade kunnat förutspå det. Och det bästa utav allt är att det i cirkus 95% utav fallen har varit envälligt positivt. Två personer överaskade mest. Den ena oväntat positivt och den andra (tyvärr) oväntat negativt. I det första fallet vill jag berömma personens visade mognad samt att han/hon verkar ha lärt sig att hålla isär äpplen och päron och, kanske, insett att man faktiskt kan ha roligt med både äpplena och päronen, fast på olika håll. Mellan svart och vitt finns en oerhörd bred gråskala som vi alla ibland har lätt att missa men som egentligen, med facit i hand, är ganska självklar. Det andra fallet finns egentligen inte så mycket att säga om. Kanske har jag själv omedvetet bäddat för det genom åren. Ska jag vara helt ärlig så anser jag dock att jag verkligen har jobbat och jobbat på att försöka förbättra de bitar där det har kärvat. Ganska ofta har ansträngningarna också känts enkelriktade men jag har trots detta bitit mig själv i läppen och intalat mig själv att det leder till något bra. Men kanske började jag för sent. Alla ting kanske inte går att reparera och alla ting kanske inte är menade att fungera. Jag har gjort vad jag har kunnat. Nu blir det inte mer. Det finns så mycket annat som fullkomligt skriker efter min energi och jag kan inte längre prioritera bort det/dem till förmån för något där endast ena parten "vill".


Det är dock med övervägande goda minnen som jag kommer se tillbaka på denna yule. Barnens glädje den 24:e när gårdstomten inte enbart dök upp en utan två gånger, kommer nog ingen att glömma i närmsta taget. Alla trevliga middagar och kvällar i goda vänners och käras sällskap kommer länge att vara det första vi tänker på när vi åter igen träffas. De minst sagt kyliga promenaderna i mellandagarna. Tillfällena att träffa människor man tycker om och inte har möjlighet att träffa så ofta. Återigen, gemenskap. Och är det inte det yulen handlar om? Att vara tillsammans och att få ge utav sig själv så mycket man bara kan och att samtidigt anamma dessa energier och känslor som alla man tycker om utstrålar. Det kan i alla fall hålla mig igång ända fram tills nästa år.


Men nu är det som sagts dags att blicka framåt mot allt som detta nya år har att erbjuda. Vad framtiden bär i sitt sköte kan vi bara gissa och bäst är väl att inte planera allt för långt i förväg. Vissa hållpunkter finns dock.

- Den första är redan i full gång. "[email protected]" påbörjades i lördags och kommer att pågåg under samtliga lediga dagar och kvällar under de närmaste veckorna. Det är en väldans massa jobb och det tar en väldans massa tid. Men som någon oväntat klok person sade så har vi ju igen det i sommar då vi kan njuta sötman utav flitens frukt. Haha! Riktigt så poetiskt uttryckte sig inte personen i fråga men min artistiska ådra kunde inte motstå att lägga sig i citatet.

- Den andra hållpunkten är fjällveckan i Härjedalen som vi samtliga ser fram emot. Av säkerhetsskäl ber jag alla läsare med insyn att inte nämna några datum i eventuella kommentarer. Vi hoppas på mycket snö, många minusgrader och gott sällskap. Precis som vanligt.

- Numero tre är i skrivande stund pre-vacation som även den är planerad att innefatta Härjedalen men även Röros (Norge) samt Östersund med omnejd. Detaljerna kring denna resa är dock fortfarande på utvecklingsstadie och ingenting är ännu helt ristat i sten. Men målet är det ovan nämnda.

På fjärdeplats hamnar det oundvikliga och ständigt pågående. Fortsatt renovering utav borgen. Förutom lite mindre detaljer såsom spacklande/tapetsering/målning är inga större förändringar ännu spikade. Något större projekt kommer dock att genomföras under sommaren. Vilket alternativ som i slutändan står som vinnare återstår dock att se.

Vidare kommer 2009 gå till historien som året då rådsherre Joel och drottning Charlotta fyllde 25 samt urfadern Dan fyllde 55, för att nämna några jubilarer.


Längre än till sommaren vågar jag inte blicka i nuläget.
Cheers!